Visionsarbetet från 2008 och 2009 går vidare.

Arbetet började 2008 med att i olika smågrupper rita och beskriva den längtan, önskan, vision man hade för Andreaskyrkan. Till församlingsforumet 30.11 hade det ur beskrivningarna plockats fram de begrepp som använts mest. Öppen och gemenskap omnämndes flest gånger. Dessa begrepp användes överlägset mest när man ville beskriva sin vision gällande Andreaskyrkan.

Andreaskyrkans vision kunde kort uttryckas som ÖPPEN GEMENSKAP och
förklaras med den bibeltext Susan fick i samband med arbetet från Kolosserbrevet 3: 11-17.

Församlingens grunduppgifter är vision, verksamhet och mission. För att en församling skall fungera meningsfullt och vara meningsfull för sina medlemmar bör den veta vart den är på väg, vad den håller på med just nu och varifrån den kommer och hur dessa
hör ihop med varandra.

Nu är det dags att ta steg vidare och vi vill utmana och utrusta varandra till tjänst.
Öppen gemenskap är och skall vara något av det centrala i vår församling, en gemenskap som både syns och känns, en gemenskap om vilken man kan säga såsom i Joh 13:34: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.” En gemenskap och kärlek som går längre än till ytan.
Men steget vidare tror jag skall vara att se varandra med de behov och gåvor vi bär på. Att via undervisning, samtal och bön hjälpa till att identifiera varandras gåvor och bekräfta dem, men också att:
1. kolla upp vad som hindrar oss från att fungera i dessa gåvor och
2. röja undan de viljemässiga, praktiska och andliga hinder som hindrar oss från att fungera i dessa gåvor.
Detta gör att vi verkligen vill leva våra liv närmare varandra, och utrustar oss till att frimodigt ifrågasätta, utmana och utrusta varandra. Bara då vi lever i nära gemenskap kan, och vågar vi, vara tillräckligt raka och ärliga för att detta skall kunna fungera. Jag längtar efter ett sådant liv, där vi öppet och ärligt både kan och vill bära varandras bördor, hjälpa varandra finna tröst i sorgen och glädjas med varandra i vår glädje. Detta, och följande ord brukar jag nämna i varje medlemsintagning då jag tycker att de utgör en så viktig del av församlingens uppgift:
”Vi har överlåtit oss till Herren och till gemenskapen i församlingen där vi vill vara varandra till gemenskap, till tröst och uppbyggelse. Till gemenskap så att allas våra gåvor ska kunna utvecklas till tjänst för Honom som är församlingens huvud.”
Läs gärna i detta sammanhang hela kapitel 12 i Romarbrevet. Välkommen att ta del av detta där du finns, både i eller vid sidan av församlingen. Vår bön är att det skall beröra var och en.
Stefan Salonen